Nyårsafton

Jullov. Fjärde gången vi går igenom årets absolut största familjehögtider, jul och nyår, utan Tobias.

Jag vet inte om det har med det nya huset att göra, kanske är det tiden som gör sitt. Möjligen en kombination av båda, men vi har haft det riktigt bra. Vi har skapat det jag tror kommer bli nya traditioner som en ny, hel familj. Inte en trasig.

För första julen sedan han dog har jag inte behövt använda all min kraft till att försöka hålla mig någorlunda ok vid samvaro med familj och släkt. För första gången på dessa år har jag inte gått in i ett sorgeskov där fosterställning är vardag. För första julen utan honom har jag inte haft så ont inombords att jag gett ifrån mig ljud av smärta som jag inte känner som mina egna. För första gången är jag inte så trasig så att folk som ser mig, och inte känner mig, tror att jag är berusad eftersom min kropp inte lyder mig och jag knappt kan gå. Den kamp som dessa skov varit för mig. Denna kamp för att inte bara lägga mig ner och inte kliva upp igen. Denna kamp för mina barn och för mig. För min familj.

Han är fortfarande en så stor del av oss, såklart, och vi saknar honom varje dag. Och vi kommer alltid att bära honom inom oss. Men vi lär oss, sakta, att gå vidare. Att inte stanna kvar i smärtan. Den försvinner inte av sig själv, vi har varit tvungna att bestämma oss för att lämna den bakom oss. Helvetessmärtan.

2014 är slut och jag lämnar bakom mig ett oerhört händelserikt år. Jag kommer för alltid att bära med mig sommaren som förändrade allt, och hösten när jag vaknade igen. En ny, stark, fantastisk och oerhört mycket bättre version av mig själv.
För första gången sedan Tobias dog välkomnar jag det nya året. Jag vet att 2015 kommer att bli det bästa året någonsin. För mig och för mina barn. För oss. Och jag vet att han gör vågen för oss, där på sin lilla söderhavsö, med sin lilla labbevalp.

Vill med detta önska er alla ett gott nytt år. Jag tänker extra mycket på er som jag vet är mitt i det jobbiga, tunga, hemska. Jag vet hur ni har det, men jag vet också att det kommer att komma andra, lättare dagar även för er. Håll ut! <3

3 Things

Nån gång sådär ibland läser jag texter och tänker att ”det där kunde jag skrivit”. Ni som följt min blogg från början, vet att det var det som hände när jag började med bloggen. I vilket fall, det blir nästan som en deja-vukänsla, fast i text.

Idag sände en vän en sång till mig. Och den hoppade rakt upp och slog mig på käften. Texten han sjöng var min. Inte så mycket min berättelse. Inte så mycket min historia. Utan framför allt mitt idag. “I design my future bright, not by where my life has been”

Tack, kära kära du för att du på så kort tid lyckats förstå så mycket av mig. <3

3 Things
There are three things I do when my life falls apart

Number one I cry my eyes out and dry up my heart
Not until I do this will my new life start
So that’s the first thing that I do when my life falls apart.
Oh, the second thing I do is I close both of my eyes
And say my thank-yous to each and every moment of my life.
I go where I know the love is and let it fill me up inside
Gathering new strength from sorrow,
I’m glad to be alive.
Things are looking up
I know above the clouds the sun is shining
Things are looking up
Love is still the answer I’m relying
On
Three little things
Things are looking up
The third thing that I do now when my world caves in,
is I pause, I take a breath, and bow and I let that chapter end.
I design my future bright not by where my life has been.
And I try, try, try, try, try again.
Yes I try, try, try, try, try again.
Things are looking up
I know beyond the dark the sun is rising
Things are looking up
And I know above the clouds the sun is shining
Things are looking
Love is still the answer I’m relying
On
Three little things
Three little things