Kasta sten

IMG_8898

För ett år sedan stod jag här och kastade stenar ut i havet. Stenar som var och en symboliserade ”vikt” som jag där och då insåg att jag behövde göra mig av med för att kunna gå vidare, ta nästa steg. Var och en av stenarna fick stå för en känsla, ett minne, ett ord eller en person som adderade destruktivitet eller negativ energi till mitt liv.

Hårt? Javisst. Det kan tyckas hårt. Och svårt. Men såhär är det. Livet är för kort. Alldeles för kort. Och ibland måste man helt enkelt våga släppa taget, känna efter, för sin egen skull.

JAG måste. För MIN skull.

I dag står jag här igen. På den här vackra platsen. Starkare.

Där ute någonstans ligger de. Jag tänker inte hämta tillbaka dem.

My Beautiful Dream

Jag såg dig igår.
Fast du hunnit bli 45 nu så var ditt hår fortfarande lika tjockt och supermörkt som alltid. Lite spretigt sådär som det kunde vara, så du behöver nog gå och klippa dig snart.

Du visade din son hur de gör när de packar allt bagage i flygplanen så att viktfördelningen blir bra. Jag tror inte att han förstod att det var du.

Jag såg dig i går.
Du hade den där gamla röda islandströjan som jag tyckte så mycket om. Jag vet inte om du sett att jag var där men jag gick fram och kramade om dig. Hårt. Bad dig att komma tillbaka till oss. Du sa att du inte kunde det, att allt var bra nu.

Vaknar med tårar strömmande nedför ansiktet. Vissa drömmar är så vackra så att det gör ont på riktigt.