Om mig

Den 18 augusti 2011 dog min man. Han tog sitt liv. Helt plötsligt. Utan förvarning. Bara sådär. Kvar blev jag med våra tre barn som då var 4, 7 och 11 år gamla.

Den här bloggen kommer att handla om sorg. Den kommer att handla om kärlek, ensamhet och om suicid, den kommer såklart att handla om Tobias, men framför allt kommer den att handla om mig. Den kommer att handla om min resa ner i den djupaste av avgrunder och vägen tillbaka till ett någorlunda vanligt liv. Hur reser man sig upp när man drabbats av det värsta som kan hända?

Jag skriver för min skull. Att skriva är ett sätt för mig att komma vidare, en del i processen att bli hel. Jag har nog vetat hela tiden att jag skulle berätta, bara inte i vilket forum. Nu börjar jag såhär så får vi se var det landar. Dessutom har jag inte varit redo förrän precis nu. Precis idag.

 

Dela inläggetShare on FacebookTweet about this on TwitterEmail this to someone

23 thoughts on “Om mig

  1. Lycka till på denna “resa”, du är modig och stark som börjar skriva. Jag ser fram mot att få ta del av din historia, dina upplevelser och tankar.
    Kjellle

  2. Hej! Min man gjorde samma sak i juli 2013, han hängde sig i vårt garage. Jag har fyra barn, de var 8 månader 3, 8, och 12 år när det hände. Jag kommer att följa dig här! Jag kanske oxå skriver en bok, så känns det iaf ibland! Pepp till dig! Kram Åsa

  3. När jag läser dina ord får jag svårt att andas. Tårarna bränner bakom ögonlocken. Men som jag funderat, kändes inte rätt att ringa dig och fråga när det känns som en evighet sedan vi kände varandra. Tack för att du delar med dig. Jag kommer att följa dig… Kram!

  4. Sara, jag är i chock hade verkligen aning om hur ditt liv sett ut de senaste åren.
    Mina tankar är mycket hos dig och ditt liv, jag är så ledsen för din skull och dina barns skull.
    Varma kramar från Camilla Wennberg

  5. Jag tror du gör helt rätt som skriver och “får det ur dig”
    Har själv en blogg som jag skriver på, och det är som du säger, det är för min egen skull och för min sorgeprocess.
    Kram till dig och dina barn. Det enda vi kan göra är att försöka hitta livet igen.
    Ett tips på en bok är Malin Sävstam, När livet stannar.
    Kram // Maria

  6. Hej!
    Tänk att det är så ” I morgon går solen upp igen”! Nästan än vad som händer på vår väg i livet! Ibland har det inte känts så, fast solen finns där….ibland bakom moln – men den kommer alltid fram! Bara vi finns kvar…. Här! Träffade din yngste son när vi var och badade i Boviken – vilken kille! Jätte fin! Kram

  7. Hej Sara. Av en händelse hamnade jag här hos dig. Upptäckte att du är änka och jag känner genast med dig, upplever i mitt inre skräcken, rädslan då det hände iitt liv, det livet dom försvann. Kramar om dig och följer dig

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *